Mycket att stå i

Får jag bara fråga er en sak? Händer det även er att en hel vecka ibland rasslar iväg utan att ni typ varit hemma och diskat eller lagat mat? Här uppe händer det titt som tätt, och mig veterligen hände det aldrig riktigt på samma sätt när vi bodde under "normala" förhållanden. Förutom under mina dagar på Stockholms filmfestival.

Om jag kortfattat och aningen förenklat skulle beskriva förra veckans aktiviteter skulle det kunna se ut nåt liknande det här:

Måndag: Jobb. Sen en fisketur.
Tisdag: Jobb. Sen en fisketur.
Onsdag: Jobb. Sen jobb.
Torsdag: Jobb. Sen en fisketur.
Fredag: Jobb. Sen jobb.
Lördag: Jobb. Sen middagsbjudning.
Söndag: Ledig. Sen... Typ ingenting.

Ska man analysera det här kan vi väl vara överens om att vi lever ett relativt idéfattigt liv här uppe. Och att det här aldrig hände mig under mina dagar i ickeexil. Jag menar, på måndagen åt jag middag hemma innan jag drog iväg och fiskade. Nästa gång jag satte mig ner vid matbordet, öppnade kylen, eller ställde mig vid diskbänken var på lördagkvällen. Det är i och för sig inte sant. Jag gör ju min latte varje morgon. Men ni förstår säkert min point.

Så här blir det då och då här uppe. Den här gången träffade jag och Erica varann ändå relativt mycket under veckans gång, men det händer ibland att vi springer om varann under några dagars tid och enda gången vi träffas är i olika stadier av sömndruckenhet. Som i Ladyhawk, fat ändå inte, om ni överhuvudtaget minns den? Hur som helst, det är en rätt weird känsla att öppna kylen en dag och inse att all mjölk har gått ut, och att man knappt minns när man tittade in där sist.

Det blev inte så mycket bloggat förra veckan heller. Jag kan dock nämna att jag fortfarande inte fått nån fisk som varit värd att ta upp, att jag är en aning ringrostig när det gäller mina serveringsskills, och att lördagens middag slutade i vedbastun nere vid träsket. Eller rättare sagt i träsket. Två gånger. Och, nej, jag var inte nykter.