Vahettere...

Ett knappt år efter att den här bloggen såg dagens ljus känns det lite grann som om den drabbats av nån form av regress. Jag tycker att jag då och då skriver inlägg nu för tiden som hänvisar tillbaka till sånt som jag skrev i början av mitt bloggande, och det här inlägget är inget undantag.

Förra hösten skrev jag om det här med att äta och fika när man är ute i naturen, och hur lite lingonris och mossa kan få den mest enkla mat att nå Bon Lloc-höjder. Igår (läs lördag) åkte jag och syrran iväg på en kortare fisketur, fastän väderförutsättningarna inte var de bästa. Ska jag vara helt ärlig var hela turen mest en ursäkt för att komma iväg ut i naturen, kicka igång en eld, och grilla lite korv. "Grilla lite korv" var väl förresten något av en underdrift. Vi gjorde ärligt talat de grymmaste tunnbrödrullarna som serverats i de här trakterna på bra länge. De skulle säkert ha kunnat bli grymma även här hemma i stugan, men det finns inte en chans att de någonsin skulle kunna bli så grymma utan en eld vid en sjö mitt bland de lappländska fjällen. Och lingonris och mossa. No way.

Så, nästa gång ni åker ut i skogen för att typ fiska, jaga, plocka svamp, eller nåt liknande tycker jag att ni skippar kaffet och limpmackorna och istället lägger krutet på en tunnbrödrulle. Ni behöver:

Valfri kryddig korv med jäkligt spejsat namn, typ Kielbaska eller Kolbász
Mjukt tunnbröd, gärna Njalla
Senap
Potatissallad
Bostongurka
Rostad lök

That's it. Tillbehören kan ju givetvis varieras efter smak, men då får ni själva stå för eventuella missöden med slutresultatet. Jag går bara i god för ovan nämnda kombination av ingredienser.