Ångest

Jaha, då var helgen snart över då, och den började riktigt bra. På fredagen drog jag, Magnus och Rider ut på en tvåmilamarsch upp mot Lapporten i kyligt men soligt höstväder. Vi stötte på en rejäl tjäder det första vi gjorde, sen ett trettiotal ripor under dagens gång. När vi kom hem brände jag och Erica på en Tikka Masala-gryta, och bjöd över Magnus på middag efter en hel dag på fjället. Några timmar och en hel flaska whiskey senare var en stor del av resten av helgen förstörd.

Lördagen kan mycket väl ha varit en av de värsta i mitt liv. Jag har nog aldrig varit ens i närheten så bakis som då. Men satan. Som tur är har jag en förstående flickvän som varken hånade mig eller ifrågasatte min heldag under en filt i soffan framför Hegerfors och hans Tipslördag. Efter en Tom Yum-soppa till middag, en 300 gr-påse OLW Dill & gräslök-chips, och ytterligare några timmar i soffan var jag dock något närmare människa igen.

Idag har Erica pysslat här hemma i stugan, och jag har i princip spenderat ännu en hel dag i soffan framför tv:n. Inte på grund av den där flaskan med whiskey, utan på grund av alla fotbollsmatcher som överlappat varann hela dagen. En heldag med fotboll avslutades nyss med den kanske största matchen av alla, Real Madrid-Barcelona, eller för att vara lite mer dramatiskt lagd, El Clásico. Barcelona förlorade, och jag skyller allt på den där överskattade jävla valslaktaren Gudjohnsen. Men Rauls 1-0-mål... Fatta att han är 29 år. Och spelade i år sin trettonde El Clásico. Jag är fasen snart 29 år, och jag har typ spelat två Pite Summer Games. Snacka om bortkastat liv.