Fyra dagar senare...

...har vi fortfarande helt makalöst långa dagar. Lätt tolv timmar. Varje dag. Sen i fredags. Men jag klagar inte. Det är jäkligt intressant, fastän ångesten sakta börjar växa. Med lite otur kan man ju som pistör faktiskt hamna i en sits där det står liv på spel. Lite skillnad mot att stå inför dilemmat om vilket vin man ska rekommendera till den smörstekta rödingen.

...har vi i alla fall hunnit med en kick-off. Vi hamnade nere hos Bobbo Nordenskiöld i hans lilla restaurang/café/pub/kyffe. Givetvis var jag kvar till sist. Med TT.

...har jag fortfarande inte åkt en meter skidor. Inte så mycket att klaga över dock i och med att det mest regnar och smälter. Det är bara en tidsfråga innan nån åker på en axellux eller ett bäckenbrott. For real alltså. Det är helt sjukt halkigt ute på parkeringen.

...har jag varit nere i byn två gånger. Första kvällen vi kom hit för att få nåt att äta, och i söndags kväll för att se nånting annat än Fjällgården. Båda gångerna hamnade vi på Broken. Andra gången höll jag på att spruta ut en stor del av en Bud genom näsan då jag såg Ronaldinhos bicicleta mot Villareal.

...har jag förstått att vi från Abisko, Björkliden, och Riksgränsen faktiskt är ett lite exotiskt inslag här bland Sälen- och Åre-säsongarna. Det har också blivit allt mer klart att vi spelar i en helt annan division än Sälen och Åre. Enbart en av anläggningarna här nere har ju typ mer folk i backen under en dag än vad vi tre anläggningar där uppe har tillsammans under en hel säsong. Och Sälen har fler bäddar än vad Piteå och Luleå har innevånare. Tillsammans.

Skilda världar

I Lindvallen hade de i fjol 970 situationer i vilka skidpatrullen fick hjälpa till. Det är sju i snitt per dag.

I Abisko hade de i fjol ingen. Noll.

Första hjälpen i terräng - dag 3

Jaha, det var det. Nu är vår första hjälpen-utbildning över, och nu har vi fått ett diplom att sätta upp ovanför sängen och ett tygmärke att sätta på jackan. Nu ska vi alltså kunna ta hand om benbrott, ledskador, sjukdomar, köldskador, fulla norrmän som tycker att barnbacken är ett ypperligt ställe att kolla nya trimmet på skotern på, och allt däremellan. Just nu känns det helt overkligt. Det kommer aldrig att gå. Vid min första skada kommer jag antagligen att känna mig som Tom Cruise i Cocktail när han under sin första kväll bakom bardisken frågar en gäst vad han vill ha, varav gästen svarar "Vodka!" och Tompa frågar "What's in that?".

Vad som känns ännu mer overkligt är att nu när den här fullspäckade kursen är över, tja, då är det TOLV dagar kvar! Jag menar, själva patrullutbildningen har ju fasen inte ens börjat än. Det ska bli grymt intressant att se hur den kommer att bli, och vad den kommer att innehålla. Förmodligen kommer den att vara till bristningsgränsen fylld av teori och teoretiska olyckssituationer, praktiska mardrömsövningar och repetitioner i absurdum, och alldeles... Alldeles underbar.

Första hjälpen i terräng - dag 2

Idag fortsatte första hjälpen-utbildningen med ännu en tolvtimmarsdag, men idag fick vi tack och lov köra lite mer praktik. Nu kan ni ta det lugnt om ni bryter lårbenet i Björkliden. Då kommer jag och reponerar och fixerar det, och ser till att ni kommer ner lugnt och säkert till läkaren. Det är bara att köra, jag tar hand om resten.

Första hjälpen i terräng - dag 1

Nu är klockan snart sex och dags för middag. Alla mina fördomar angående utbildningar och mat har verkligen visat sig vara sanna. Man äter fasen hela tiden. Och dricker kaffe som en galning.

Men vi har hunnit med lite annat också, till exempel HLR - hjärt och lungräddning. Det känns oerhört bra att ha fått nöta in hela förloppet vid HLR, men fy den dagen man tvingas göra det på riktigt för första gången. Jag hoppas verkligen att om den nån gång kommer att den i så fall dröjer. Å andra sidan kanske det skulle vara bra om man fick göra bort det så fort som möjligt. Jaja, det är väl ingen idé att oroa sig för det nu.

Nu måste jag pudra näsan inför middagen. Sen är det ett tvåtimmarspass kvar fram till klockan nio. Då är vår första tolvtimmarsdag till ända. Snacka om korvstoppning, och då är det ändå två veckor kvar...

Åre to the Max

Tja, jag har ju då redan hittat en anledning till att jag kommer att trivas i Åre...

Åre - ankomsten

Efter att ha klivit upp 03.50 kom vi (jag och min kollega Göran) idag fram till Fjällgården i Åre vid lunch, ett Fjällgården som var... stängt. De öppnar tydligen imorgon först. Som tur är var dock den med all rätt frågande personalen på plats, och vi fick ett rum. Middag ikväll och frukost imorgon bitti får vi försöka leva utan, men vadå, vi har ju hela Åre bokstavligt talat nedanför våra fötter så det vore väl fasen om vi inte skulle kunna hitta nåt att äta.

Frågan är bara vad vår chef har fått för sig? Jag menar, tänk om vi hade kommit med tåget istället, ikväll nån gång, med en jäkla massa packning släpandes uppför backen till hotellet och upptäckt att det var låst? Herregud... Det hade kunnat bli en bra början på den här utbildningen. Spendera första natten under ett Carlsberg-parasoll på den översnöade after ski-verandan.

UPPDATERING: Nu har det visat sig att det nog inte var vår chef som hade strulat, utan SLAO-snubben som hade skickat ut informationen till Björkliden. En stor del av kursens övriga deltagare dök nämligen också upp idag till hotellpersonalens stora glädje. De ska dock ha en eloge för hur de har löst allt för oss. Jag menar, varför tror ni att jag ligger i sängen just nu och skriver det här, trådlöst uppkopplad, kostnadsfritt?

Åre

Imorgon bitti, okristligt tidigt, åker jag in till Kiruna för att ta flyget till Åre och den två veckor långa skidpatrullutbildningen. Givetvis har jag inte börjat packa och så än, men det blir nog inga problem även om det kommer att bli en hel del prylar.

Jag menar, det är ju inte sådär jätteofta man åker iväg i två veckor utan att det är till nåt varmare ställe där det egentligen räcker att packa en Ica-kasse med pass, VISA-kort, tandborste, en trave pocketar, och sin iPod. I alla fall inte jag. Nä, nu ska man släpa omkring på skidor och pjäxor och sånt tjafs, och dessutom se till att man har underkläder och strumpor så att man klarar sig i fjorton dagar. Just nu känns det lite jobbigt, men när man väl är på plats kommer det säkert att kännas helt okej.

Vad som också känns lite märkligt är ju att man ska bo på hotell med allt vad det innebär, både positivt och negativt, under en så pass lång tid. Visst, ännu ett bortskämt, västerländskt lyxproblem, men jag kan inte hjälpa att fundera lite på det. Kommer man att ledsna på hotellfrukosten efter första veckan? Tänk om rummet är lite tacky och man inte alls kommer att känna sig hemma där? Och när/om man har kollat igenom alla filmer och tv-serier på datorn, tänk om de då inte har nåt schysst tv-kanalutbud? Hur hanterar man såna situationer?

Äh, det kommer säkert att bli bra. Blir det inte det finns ju alltid Dippan. Hur som helst ska jag göra mitt bästa för att uppdatera bloggen så ofta jag kan/hinner. Vem vet, mellan allt som har med underbensfrakturer, snölager, och tranceivrar att göra kanske jag inte får nån tid över? Eller så ödslar jag bort den tillsammans med TT och några drinkar i baren.

Journalistik

Missförstå mig inte nu, för det här är absolut inte menat som nåt hån eller nåt i den stilen, men även om jag inte har kunnat sätta fingret på det så var det precis nåt sånt här jag var rädd för att våra kära kvällstidningar skulle hitta på härnäst för att spinna vidare på svenska folkets nyfunna kärlek till rondellhundarna.

Kjells Altman-runa

En av filmhistoriens stora regissörer, Robert Altman, dog igår, 81 år gammal. Har ni ingen relation till honom och hans filmer, eller för den delen till bröderna Häglunds smått fantastiska site Weird Science, tycker jag att ni kollar här.

Teoriprov

Jaha, då var teoriprovet avklarat, och det gick ju bra. Om man inte har spikat det - vilket min bror gjorde, och gladeligen delade med mig när jag berättade att jag hade klarat mitt prov - tycker man ju givetvis att det är skönt att ett teoriprov klarar man, eller inte. Inga VG, MVG, eller "hade du utvecklat svaret på fråga 5 en aning hade du kommit upp till ett VG, men som det är nu kan jag bara ge dig ett G++, tyvärr". Och, i och med att jag nu inte hade alla rätt är jag rätt nöjd med att konstatera att jag "bara" klarade det.

Nu blir det körkortsuppehåll i två veckor, och sen är det halkbana och uppkörning kvar. Med lite tur rullar Land Rovern in i Piteå med mig bakom ratten och Erica shotgun till jul, och om så är fallet förväntar jag mig att ni alla står efter Sundsgatan med partyhattar, tomtebloss, och ballonger när vi kommer in till stan. Det är väl ändå inte för mycket begärt?

Måndag

En av fördelarna, och till viss mån även nackdelarna, med att jobba säsong på en turistanläggning som Björkliden är att helgerna ganska snabbt börjar sakna betydelse. Det är knappt nån som är ledig lördag-söndag, i och med att det oftast är då gäster kommer/åker, och då infinner sig aldrig den där stressen inför helgen som ni storstadsmänniskor kanske känner av.

Även måndagar avdramatiseras här uppe i fjällen, eftersom det är få som startar en ny arbetsvecka på måndagarna. Som idag, till exempel. Nu jobbar jag ju inte överhuvudtaget i veckan, men jag klev upp tillsammans med Erica i morse, tog det lugnt, käkade frukost, och kollade Go' morron, Sverige. Det kändes som en bra början på veckan, och jag hoppas att det håller i sig då det bär av till Åre på torsdag morgon.

Nyinflyttad

För nån månad sen köpte vi en "resväska" till Sushi på ÖB i Kiruna, som vi ställde ute på verandan. Det för att han skulle ha nåt att krypa in i om han skulle vara ute när det är kallt, och slippa ligga under verandan eller utanför ytterdörren.

Om jag var katt skulle jag tycka att den där väskan var grym, med en stor skön filt i den. Men inte Sushi. Han har vägrat att gå in i den, och istället legat precis bredvid på en kall och snöig veranda. Till idag. Då plötsligt låg han i den, och ville inte komma in. Fråga mig inte varför just idag, för det är inte speciellt kallt eller snöigt ute, men han insåg väl idag att vi inte kommer att köpa nån lyxigare crib åt honom och att han gott får nöja sig med sin överskottslya.

Va?

Kalla mig ute, kalla mig efter, hell, kalla mig slut, men jag måste bara få fråga en grej som jag inte förstått - rondellhundar? Var kommer de ifrån? Varför finns de? Varför skriver våra största dagstidningar med jämna mellanrum om dem? Vad är det här för påhitt?

Vill inte ha

En liten grej bara. Jag har serverat gäster som har varit dödligt allergiska mot olika rätter och ingredienser, som inte har ätit vissa rätter på grund av religiösa och ideologiska skäl, och som ännu inte har lärt sig att äta viss mat (det vill säga barn). Det köper jag, alltihop. Men, jag kommer aldrig att kunna acceptera och respektera vuxna människor som ber om annan mat för att de inte "tycker om" exempelvis ren. Till dem vill jag bara säga: "Du, det är bara att äta och hålla käften. Du har beställt en fast meny, och om du inte tycker om maten, too bad, det är allt du får. Det finns chips att köpa i receptionen, och bark på träden runt hotellet. Duger inte det är det bara att svälta ihjäl". Men, det säger jag aldrig, utan pinnar istället ut i köket och ber kockarna fixa nåt annat.

En aning blåsigt

I skrivande stund, och under hela natten som gått, har det stormat här i Abisko så att det låter som om stugan är på väg att kollapsa. Men, Gud är tydligen fortfarande med mig, för vi har trots blåsten perfekt bild på tv:n. Oerhört skönt att veta då det är fredag, vilket vi alla vet vad det innebär - Malou har publik i studion i Nyhetsmorgon efter tio!

UPPDATERING: Erica kollade väderstationen inne på turisten idag, och tydligen blåste det 30,8 m/sek i morse klockan sex. Inte konstigt att det här lilla fuskbygget vi bor i knakar lite i fogarna då.

Ett fel

Givetvis var det Magnus Hedman som var felet i veckans tävling. En snubbe som de sista åren mest spekulerat i tveksamma tv-produktioner som Rampfeber, och som rubrikstoff efter sin ménage à trois med då-och-då-frun Magdalena och Rampfeber-kollegan Linda Bengtzing ska givetvis egentligen inte få figurera tillsammans med spelare som Drogba och Ballack, men i och med Chelseas målvaktskris så har han plötsligt ändå ett kontrakt med José Mourinhos dream team. Visst, det skulle vara jätteroligt om han fick spela några matcher och lyckas i Chelseas tröja, men jag tror ändå att han och hans illa blekta ZTV-frilla snart är tillbaka i La Liga-studion där han hör hemma.

Tävlingen har dock varit en jättelik succé med en mängd rätta svar och motiveringar inskickade, och jag vill bara passa på att tacka alla deltagande, och hälsa er alla välkomna tillbaka till nästa tävling.

Finn ett fel

Soffan har ju piffat upp sin blogg med lite dialektala frågesporter då och då, och nu tänkte jag prova på att slänga in en liten tävling även här. Era svar och motiveringar kan ni posta bland kommentarerna. Sista dag för svar är fredag.

Så, fem namn, ett fel. Lycka till!

John Terry, Michael Ballack, Didier Drogba, Andrei Shevchenko, Magnus Hedman

Skrivkramp

För första gången i mitt bloggande liv har jag drabbats av skrivkramp. Det har nu gått fyra dagar sen jag skrev mitt senaste inlägg, vilket i vårt direktuppkopplade informationssamhälle känns som en evighet.

Problemet är dock att jag inte riktigt vet vad jag ska skriva om. För det är ju inte så att vi har suttit i vår stuga och bara stirrat in i väggen de senaste dagarna. Nä, Ericas farmor och kusin har varit här, vi har varit på middag hos vår granne Lasse, och jag har varit och jobbat i Björkis. Men jag vet inte, jag hittar som ingen vinkel att utgå ifrån. Därav den här nödlösningen till inlägg för att stilla den värsta prestationsångesten, och för att lugna ner alla mina fans där ute i cyberspace som kanske oroar sig för mig. Ni kan dock ta det lugnt, jag är fortfarande med er.

Stadium Winter Jam

Ni ska ju säkert ut och parta både imorgon och på lördag kväll, men om det är nån av er som råkar vara hemma kl. 19.00 tycker jag att ni ska slå på SVT24 på fredagen och SVT2 på lördagen. Då direktsänder SVT finalerna från Stadium Winter Jam på Stockholms stadion. Det kan nog bli hur mäktigt som helst, och det är vid såna här tillfällen man kan börja fundera på varför man befinner sig här uppe och inte nere i storstan. Men, det går rätt snabbt över.

Förresten, har ni ingen aning om vad jag pratar om här så kan ni kolla här.

Nytt jobb

Efter mycket om och men, och med alla möjliga sorters reservationer för eventuella ändringar, verkar det i alla fall just nu i skrivande stund som om jag har ett nytt jobb i vinter. När jag sökte jobb nu i höstas inför vintern valde jag nämligen inte restaurangen i första hand, utan - ta-dah - skidpatrullen. Och efter någon vecka av olika besked från både höger och vänster har jag nu fått veta av fjällchefen i Björkliden att jag åtminstone är inbokad på SLAO:s patrullutbildning i Åre, den 24 nov till 8 dec. Som ni kanske märker är jag lite skeptisk, men hade ni jobbat de senaste fyra åren i Björkis hade ni garanterat haft förstående för min skepsis.

Hur som helst, nu blir jag alltså en av dem som ni får skylla på när jag gräver fram er ur en lavin som jag har missat att spärra av, eller för den delen tacka när ni brutit skenbenen och jag kommer med första hjälpen-kitet och pulkan. Det vill säga, om jag har tid att komma ifrån mekandet med liftarna, och lunchleveranserna till liftpersonalen. Tycker ni att jag dröjer har ni ju mitt mobilnummer.

Crunch Time

Jag tvivlar på att Poor Boyz Productions och Studio 411:s nya film Crunch Time kommer att bli någon höjdare. En hel film med enbart kraschande skidåkare åt både höger och vänster kan bli lite segt i längden, men i trailerform funkar det ändå rätt bra. Som sagt, go big or go home.

Inflyttningsfest: Check

Då var inflyttningsfesten avklarad då. Det är väl först då man verkligen kan säga att man flyttat in på riktigt.

Festen blev ingen sån där rasande tillställning med några obehagliga efterföljande skandaler, utan mer en skön kväll i vardagsrummet med lite drinkar, trevligt sällskap, och en briljant spellista i iPoden. Martina - Björklidens före detta bagarinna - kom på besök från Kiruna, Hans och Marita - nytillträdda platschefer på Kebnekaise fjällstation - dök också upp, och till sist gräddan av mina kollegor i Björkliden. Vi var ärligt talat lite oroliga att det typ inte skulle dyka upp nån från Björkis, men de blev ett tiotal ändå i slutändan.

Idag känns festen inte av sådär jättemycket, och efter en brunch med bacon, scrambled eggs, och toast tror jag att både jag och Erica är i rätt bra form. Skönt ändå när en hård dag med både Premier League, Serie A, La Liga, och inte minst den rafflande avslutningen på Allsvenskan väntar.

Fest ändå

Nu verkar det faktiskt ändå bli en fest i slutändan, om än i något mindre skala än vad vi hade planerat från början. Men allting är ju inte bättre ju större det är. Bara ju dyrare det är.

TV-historia

Man kan med all rätt ifrågasätta TV4, och tycka att de är lite väl uppenbart reklaminkomstkåta när de kickar i gång två nya kanaler ikväll - med enbart repriser och gammal skåpmat!

Men jag måste erkänna att jag köper det, med hull och hår. Jag menar, TV4 Guld premiärvisar ikväll de två första avsnitten av Michael Manns neonstylade 80-talsikon, Miami Vice.

Och efter det!

Det första, och näst bästa avsnittet förutom avsnitt 3, av David Lynchs mästerliga skapelse, Twin Peaks!

Cynisk och reklamfinansierad tv-historia när den är som allra bäst.

MTV EMA

Jag har verkligen inga högre tankar om MTV som musikkanal nu för tiden, och betvivlar ibland om den verkligen fyller någon funktion längre förutom som ännu ett led i Jambas skoningslösa jakt på världsherravälde. Men jag funderar dock över en grej. När MTV igår i några timmar skippade realityserierna och inredningsprogrammen och körde sin årliga EMA-gala med några av världens största artister på plats, varför bestämde de sig då för att det kanske skulle vara en bra idé att låta ett finskt, Buttericks-sponsrat heavy metal-band dela scen med gräddan av den internationella popeliten? Kan ni förklara det?

Ingen fest

Efter att ha gnällt lite om stormen, eller rättare sagt bristen på storm här uppe, slog den igår till även här. Inte fysiskt dock, utan mer på ett teoretiskt plan. Typ.

Det var nämligen som så att vi hade planerat in en inflyttningsfest här på lördag kväll, men den verkar nu rinna ut i snön på grund av, just det, stormen i södra Sverige. Det är nämligen som så att Björklidens späckhuggarsafari kör igång nu i veckan, och då var det meningen att gästerna skulle komma igår (torsdag) och åka hem på lördag. Nu fastnade de dock i Stockholm en natt, och hela schemat försköts en dag vilket innebär att många måste jobba på lördag och även söndag. Med andra ord, folk kan inte riktigt supa sig så redlösa som de egentligen skulle vilja samtidigt som de beundrar vår fantastiska känsla för stil och inredning, och därmed blir det nog ingen fest i helgen.

Vi tänker dock göra ett nytt försök här framöver så då kan ni väl komma förbi om ni har lust, nu när ni vet om det i tid? Jag återkommer om ett mer exakt datum.

Oroliga fans

Ewa said...
hallå? har du snöat in nu? jag tycker att det här med att bo i abisko verkar farligt.

11/01/2006 4:54 PM

Soffan said...
Allvarligt Nille... Har japanerna ätit upp dig nu? Vors jääär du???

11/01/2006 9:56 PM

Nä, ni kan ta det lugnt. Jag är fortfarande med er. Jag har bara haft lite mycket att göra de senaste dagarna, eller, tja, så mycket man nu kan ha att göra när man är ledig, eller typ arbetslös.

Jag var i alla fall inne i Kiruna mellan tisdag och onsdag och - trumvirvel - övningskörde på körskolan! Det ni! Nu är det grejor på gång. Nu är det bara en tidsfråga innan ni ser mig dra raggen på Sundsgatan i Land Rovern. När jag väl åkte in till Kiruna körde jag fyra lektioner på två dagar, och sov över hos min av-och-till-sambo Marie. Jag tror inte att jag har nämnt henne här tidigare, och därmed inte heller hennes nya bebis, Chalmo - en nio veckor gammal finsk lapphund. Som ni säkert förstår är han rätt peppad, och diggade skarpt att jag sov på en madrass på golvet. Vid åttasnåret körde vi i gång nån typ av fribrottning på vardagsrumsgolvet. Skönt att komma i gång redan från morgonen.

Jag kan ju redan nu också nämna att jag faktiskt ska jobba - hör och häpna - imorgon och eventuellt ikväll. Det beror lite grann på om folket som är på väg hit upp för att åka på späckhuggarsafari i Narvik tar sig hit eller ej. Just nu sitter de fast i Stockholm på grund av snön. Hur som helst, om jag inte skriver nåt mer de närmaste dagarna behöver ni inte oroa er. Jag är vid liv, har hälsan i behåll, och behöver inte värja mig mot varken snöstorm eller japaner.