Långväga gäster

I helgen har vi haft besök av familjen Nyström/Ahlmark, med sonen, Edvard i spetsen. Det är ju alltid roligt att få besök, speciellt när besökarna kanske inte är här uppe i fjällen sådär ofta, eller som i det här fallet då det var första gången Jenny och Lars besökte oss sen vi flyttade till Abisko. För Edvards del var det första gången han hälsade på oss, och han var på sitt allra bästa humör. Med en drygt ett år gammal grabb på besök blir det ju en hel del liv och rörelse, och om ni frågar Sushi tror jag att han kommer att säga att helgen var sådär. Han spenderade en stor del av tiden antingen ute eller undangömd på övervåningen.

Under helgen blev det några enklare fjällvandringar, bland annat ner från Nuolja. På lördagen tog vi linbanan upp till Nuoljas toppstation där vi käkade lunch och tog det lugnt, för att sen ta en promenad ner. Vi har även under helgen hunnit med några sköna middagar, bland annat hemlagad pizza, älggryta, och på lördagskvällen, avslutningsbuffé på turiststationen. Efter lördagsmiddagen lyckades vi även klämma in ett barbesök i turistens storstuga, där gäster, personal, och allmänt löst folk härjade lös till traktens stora fixstjärna, Pekka Power. Vi tyckte dock nästan att det var mer intressant att hålla koll på babywatchern.

(Fler bilder finns här.)

En perfekt dag

Heliskiing i 30 cm pudersnö, flugfiske i i vidunderlig höstmiljö, eller golfspel i midnattssol. Visst, i all ära, men en dag som denna, då det regnar och blåser ute, hösten känns mer och mer definitiv, och, ärligt talat, man är en aning bakfull, tja, då finns det få grejor som kan vara bättre en hel dag i soffan framför Solheim Cup. En hel dag!

Vi hade inofficiell avslutningsfest igår i Björkis, och om jag inte missminner mig tror jag att klockan var närmare tre innan jag var i säng. På något sätt lyckades jag dock med konststycket att ta mig upp i morse för att följa de sista hålen av gårdagens uppskjutna bästbollar, och i skrivande stund har dagens singelmatcher precis kommit igång.

Såna här söndagar, där dåligt väder verkligen legitimerar en hel dags seriöst soffliggande, kan jag rätt ofta komma på mig själv att innerst inne gå och längta efter. Och ibland slår ju drömmar faktiskt in.

Släktträff

I helgen fick vi storfrämmande här uppe, nämligen min faster och ingifta farbror, mina två kusiner, deras respektive, och sist och minst, deras barn. Allt som allt 10 personer. Efter lite mer eller mindre säkra beräkningar kom vi fram till att det nog var en sisådär tio-femton år sen jag och min faster, farbror, och mina kusiner träffades allihop. Det var med andra ord verkligen på tiden.

Som sig bör när en sån här stor skara människor i varierande ålderskategori träffas under några dagar resulterade det hela i ett relativt stort spektakel där någon form av planering och struktur var svår att riktigt få till. Fullt förståeligt blir det ju en hel del kompromisser när så många små och stora viljor drar åt alla möjliga håll och kanter, men så här i efterhand måste jag säga att det hela gick rätt bra. Vädret var som det brukar vara här uppe vid den här tiden, växlande, men aldrig så dåligt som det mycket väl kan vara. Jag skulle kunna gissa att de nog hann med att se och göra ungefär hälften av vad vi och de kanske tänkt, vilket jag måste säga är ganska bra gjort.

Golfspelare som vi alla är var en släktfejd på golfbanan inplanerad, och den hanns med. Redan
nu är nästa fejd inplanerad, och den kommer att gå av stapeln i deras hood, nämligen Gävle. När är inte bestämt, men vi får verkligen hoppas att det inte dröjer lika länge som sist.

En höstdag

Sen tidigare hade vi bestämt att vi på lördagen skulle åka till den nyligen hemkomna Robert, och hans stuga i Stordalen. Robert är en sjukt skön snubbe som vi har lärt känna genom våra vänner Malin och Magnus. Han arbetar som styrman på olika fraktfartyg, och är när han jobbar därför borta några månader åt gången. Nyligen hemkommen från ett nätt litet arbetspass på sisådär fyra månader begav han sig illa kvickt till sin stuga, och vi hängde med.

Väl på plats packade vi in lite stuff i stugan, begav oss mot båtplatsen, och efter lite motorstrul kunde vi hoppa i båten och bege oss över Torne träsk. För min del var det faktiskt första gången jag åkte över till andra sidan under sommaren. Det är en jäkla skillnad där, både på väder och natur. I och med att soltimmarna där är betydligt fler än vad de är på vår sida av träsket är växtligheten betydligt större. Här finns det till exempel riktiga björkar, och inte de där pygmévarianterna som omger oss här. Då förstår ni vilket fantastiskt ställe vi pratar om.

Målet med resan dit var först och främst att bara få komma ut i naturen och ta det lugnt, men Magnus och Robban hade givetvis tagit med sig hela vapenarsenalen då ripjakten är i full gång här uppe. Magnus sidekick Rider var taggad till tusen, och letade reda på ett gäng ripor och lyckades få till några fina stånd, men den här gången blev det dock bara en fågel som fick följa med hem. Som sig bör spenderade vi givetvis också en bra stund vid elden med att steka suovas, fika, och bara njuta av tillvaron, vilket jag personligen tycker är själva kärnan med att vara ute på fjället.

Tillbaka i stugan i Stordalen igen lade vi om upplägget till kräftskiva, med alla tänkbara tillbehör. Det slår mig varje gång jag äter kräftor vilket jäkla arbete det egentligen är, speciellt med tanke på att det faktiskt bara är en dålig ursäkt för att få dricka mer eller mindre okristliga mängder öl och snaps. Hur som helst, trevligt var det dock, och efter den rätt sena middagen droppade de kvinnliga deltagarna av. Resterande middagsgäster, undertecknad inräknad, fortsatte kvällen med en flaska whiskey, bryggseglandes. Med andra ord, vi gick ner till bryggan, satte oss i den förtöjda båten, och drack sprit, tittade på norrskenet, och diskuterade allt från baby-Johnson till kvinnliga stuvare i Valencia. En i mina ögon jäkligt schysst avslutning på en perfekt höstdag i fjällen.

(Fler bilder finns här.)