Slapstick

Ute i vårat skidsystem har vi en lunchrestaurang, med det fantasieggande namnet, Snöbaren. Där inne kan man köpa typ enklare lunchrätter och fika. Personalen där inne äter lunch från hotellet varje dag, precis som liftskötarna, och det är vår uppgift i patrullen att köra ut mat till dem.

Så idag vid lunchtid var jag inne i Snöbaren som har en gummimatta på golvet för att förhindra att våra kära gäster ska halka i sina snöiga pjäxor och snowboardskor och slå ihjäl sig. Det hindrade dock inte mig när jag skulle gå ut därifrån från att halka på det blöta golvet, tappa balansen totalt, ramla mot ett buffébord, riva ner en panna med kaffe över mig själv, och helt hjälplöst ligga och kravla runt på golvet i en pöl av smält snö och kaffe.

Som tur var lyckades jag med prestationen att inte bränna mig på kaffet, och dessutom att pricka in hela detta slapsticknummer en dag då det endast fanns en matgäst i lokalen. Han måste dock ha haft oroligt svårt att inte vrålskratta åt mig rakt ut i luften, men på nåt vis lyckades han. Mad props till honom. Till mig också för den delen. För att jag lyckades med detta utan att skada mig själv eller nån annan, för att jag inte rev större delar av inredningen än jag gjorde, och för att jag gjorde det hela med ett leende på läpparna efteråt. Jag trodde att jag kände mig själv bättre, och med det menar jag att jag skulle studsa upp från golvet med en väldigt logisk bortförklaring till hela den pinsamma incidenten.