PDOL! Fo shizzle, ma nizzle!

Det var ett bra tag sen jag senast besökte Piteås egen stadsfestival, Piteå dansar och ler. Inte för att jag inte vill, eller så, utan helt enkelt därför att jag sen jag började jobba här uppe i Björkis aldrig haft tid. Vi har nämligen en så kallad KM-vecka här uppe varje år, och den sammanfaller alltid med PDOL.

KM-veckan är helt enkelt den vecka då Björkliden GK anordnar sitt klubbmästerskap. BjGK har ju som ni säkert förstar sin bana här uppe, men själva klubben och kansliet håller till nere i Bromma. Den större delen av Björkliden GK:s medlemmar är också stockholmare, och varje år sätter sig ett gäng av klubbens eldsjälar på tåget norrut för att spela golf i de svenska fjällen, och samtidigt under en veckas tid besanna alla de fördomar som stockholmare kan tänkas ha hängande över sig.

För tillfället har jag och min kollega Magnus alltså en hel del att göra för att golfbanan ska vara i så bra skick som möjligt, vilket inte alltid är helt lätt då man befinner sig en bra bit norr om polcirkeln... Hur som helst jobbar vi just nu rätt mycket, och det blir en hel del radiolyssnande när man sitter där på gräsklipparen. Idag var till exempel Sommartoppen på besök på PDOL, och då inträffade en rätt kul grej. Under programmets gång dök nämligen allas vår Robinson-Klas upp. Eller, förlåt, K-Laz menar jag förstås. I sådana här sammanhang benämner sig ju den gamla Lulewhiggern gärna med sitt ghettoalias. Anledningen till hans medverkan var för att idag lära den samlade Piteåpubliken allt man behöver veta om den nya svenska hip hop-scenen, och under sitt inslag droppade han namn som Max Peezay, Cari Lekebusch, och Basutbudet. Jag ser framför mig hur alla kids, pensionärer, och norska husvagnsturister som samlats framför Sommartoppens scen nickade igenkännande och flashade gangsigns när K-Laz pratade om baslinjer och grime. Jag gissar att det i sammanhanget var ett väldigt uppskattat inslag.