Som bortblåst

Jag antar att det blåser lika mycket hos er, where ever ni nu kan tänkas hålla hus, men här blåser det idag nå kopiöst. Och stormen är dessutom lite smått snöblandad så det är verkligen en riktig höjdare att gå ut idag. Fråga Sushi.

Erica släppte ut honom i morse när hon klev upp, och när jag strax innan nio klev upp och gick ner och öppnade ytterdörren för att kolla om han satt ute på verandan, vilket han gör när han vill komma in, bokstavligen skrek han ut sin lycka och sprang allt vad hans små ben bar honom rakt in i stugan. Till matskålen.

Alltså, jag ska väl inte direkt komma och påstå att jag har ett speciellt komplicerat liv under hösten och mellansäsongen. Kortfattat kan man väl säga att jag då fungerar som nån sorts vardagslivsassistent till Erica. Eller, man kanske ska kalla det hemmaman. I alla fall, det har dock slagit mig x antal gånger hur jäkla grymt det måste vara att vara katt. Ta det lugnt, äta lite, ligga i fönstret ovanför ett varmt och skönt element och kolla vad fasen som pågår ute, klösa lite på nån möbel, gå och lägga sig i en säng som för oss skulle vara nånstans kring 2,5 x 5 meter, äta lite mer, och om det passar och vädret är okej, gå ut en sväng och gå på toaletten. Jag menar, va? Erkänn att ni också skulle vilja byta bort era 40-timmars arbetsveckor, och istället ha semester jämt och bara göra det som är kul. Eh... Ja, leva mitt och Sushis liv med andra ord...