Stoked

Ibland är det läskigt hur snabbt vi människor kan anpassa oss till nya miljöer och situationer. Jag menar, nu har vi ju bott här uppe i Abisko sen i september och för första gången även spenderat en hel mellansäsong här uppe i fjällen. Det går ju inte på långa vägar att jämföra livet här uppe under sommaren, hösten, och vintern, och även om det var lite psykiskt påfrestande att vara här i stugbyn, i princip helt själva, under tiden det var som mest mörkt och trist så vande man ju sig ändå på nåt vis.

Nu har det ju sakta börjat bli ljusare, snön har börjat lägga sig i rejäla mängder, och vintersäsongen är snart här. Hade det här varit i fjol hade jag ju mest troligt varit i Stockholm vid den här tiden och varit sjukt peppad vid det här laget och knappt kunnat vänta på att få de där första skiddagarna. Nu har vi ju dock varit här hela hösten och sakta men säkert kunnat ta del av den i antågande vintern i allt större doser istället för att ha gått runt i en grå, smutsig storstad som blir lamslagen varje gång snön faller.

För min del har detta faktiskt resulterat i att jag inte riktigt har hittat det där riktiga suget än efter ännu en vintersäsong. Jag har inte slukat varenda skid- eller snowboardfilm jag har kommit över, inte kollat snörapporter eller webkameror med jämna mellanrum, helt enkelt inte känt den där längtan efter ännu en vinter här uppe i fjällen. Inte förrän nu. Nu börjar det dyka upp allt mer folk här i byarna, det börjar bli tillräckligt med snö på fjällen för att man ska kunna åka, och det börjar helt enkelt kännas att vintern faktiskt är här nu. Med ett helt nytt jobb liggande framför mig känner jag plötsligt att det ska bli ruskigt kul att den här säsongen snart är i gång.