Checking in

Jaja, jag vet, jag är en dålig människa. En trött och slö människa som nu för tiden kommer hem från jobbet och har fruktansvärt svårt att ta mig tid att sätta mig ner och blogga. Damn, det känns som om jag har svårt att ta mig för det mesta. Jag vill väl inte direkt påstå att jag sliter som nån stackars sweatshopslav hela dagarna, men det är klart att det tar på mer att jobba ute på fjället hela dagarna än i en restaurang. Och den där friska luften spelar ju säkert en viss roll också. Tacka vet jag en sunkig inrökt bar, eller en stressig stimmig restaurang.

Idag fick vi tyvärr rycka ut på den oundvikliga första skadan för säsongen, och den var, för alla inblandade, tack och lov väldigt odramatisk. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte har funderat på vad jag skulle få för typ av första skada, och visst har det cirkulerat komplicerade lårbensbrott och massiva hjärtinfarkter i de funderingarna. Nu blev det dock inte så, och jag kan väl inte direkt påstå att jag är besviken. Eller, kanske lite.