Lunchavbrott

Kan nån förklara för mig varför folk ska till att skada sig precis vid lunchtid? Är det för att de börjar bli hungriga, har dåligt med energi, och därmed enklare skadar sig när de faller? Kan det vara så att deras desperata tankar på mat överskuggar allt annat, bland annat vett och sans, och därmed får dem att ta tvivelaktiga beslut som i slutändan blir rätt så ödesdigra? Eller är det helt enkelt ännu ett tecken på att lagen om alltings jävlighet faktiskt existerar i allra högsta grad, och inte bör ignoreras eller ifrågasättas.

Hur som helst, idag när vår lunch nästan var oss inom räckhåll kom ett anrop om ett misstänkt benbrott på en av transportsträckorna mellan liftarna. Precis som det förra benbrottet som vi tog hand om var det hela väldigt odramatisk, och omhändertagandet gick, no pun intended, smärtfritt. Men precis som förra gången fick ett gäng stackars liftvärdar sitta och vänta på sin lunch som ganska snabbt prioriterades bort, och vi i patrullen fick en kall lunch först kring tresnåret. Nä, jag vet, det är absolut inte det minsta synd om oss, men jag måste säga att fastän jag saknar vetenskapliga bevis tycker jag att det här lunchtidsskadefenomenet är rätt intressant. Risken finns ju att vi får studera detta unikum närmare den kommande veckan då 300 miljarder sportlovsfirande stockholmare idag anlände med tåg och flyg från alla möjliga håll. Och med en alldeles nybyggd funpark på anläggningen kanske nästa lunchavbrott är en lågoddsare väntandes precis runt hörnet.