Jubileum

Med en hel veckas soligt och varmt väder bakom oss så trodde vi igår att sommaren var här för att stanna. I morse när jag kom till jobbet kändes det inte riktigt så längre. Mulet, snålblåst, lite spridda regnskurar, och en sisådär åtta plusgrader. Sommarsäsongen kunde ju ha fått börja bättre. Den här sommaren är ju, likt den nyligen avslutade vintersäsongen, lite speciell då jag även i sommar har en ny arbetsplats, på Björklidens golfbana, men även av en annan anledning. Det är faktiskt min tionde säsong här uppe.

Det känns lite weird när man tänker på det. När jag började jobba här uppe vintern 2003 tror jag inte att jag lärde känna nån av dem som då hade jobbat tio säsonger. Hell, jag tror knappt att jag pratade med nån som hade jobbat så länge. Så här fem år senare har egentligen ingenting förändrats då jag nu för tiden knappt pratar med nån av dem som gör sin förstasäsong. Nä, så farligt är det väl ändå inte, men det är ju inget snack om saken att en viss social hierarki existerar på en säsongsanläggning, och att jag nu, vare sig jag vill eller inte, tillhör ett skikt som ligger närmare toppen än botten. Missförstå mig rätt, jag sitter inte och skryter här nu, utan konstaterar bara hur det faktiskt ligger till. Det var ju inte jag som skrev de säsongsanställdas regelverk. Kommer man som förstasäsongare till en anläggning så är det sällan man börjar umgås med dem som har jobbat några år, utan istället är det mer naturligt att man börjar umgås med andra förstasäsongare, oftast dem man delar boende med eller jobbar på samma avdelning som. Så är det bara.