Power to the people

Plötsligt har en hel arbetsvecka rasslat iväg sen jag sist skrev ett inlägg här på bloggen. Det är bra lustigt hur fort tiden går när man har roligt... Eller nåt.

Hur som helst, veckans hittills största händelse var onsdagens middagsbjudning hemma hos familjen Wää Carlsson Matsson. På aftonens sanslöst genomtänkta och kulinariskt fulländade meny ståtade surströmming. Våra gäster hade helt olika approach till det faktum att det vid middagsbordet faktiskt skulle serveras jäst fisk. Min syster var jäkligt taggad inför middagen, och för att inte tala om Malin som var peppad som få då hon, i alla fall i vuxen ålder, aldrig tidigare hade ätit denna lika ökända som mytomspunna rätt. Magnus valde istället på ett väldigt belevat och väluppfostrat sätt att tacka nej till maten som serverades och samtidigt idiotförklara oss andra.

Som sig bör serverades även en och annan öl och snaps under middagen, som faktiskt skulle kunna kallas för en lite mer kultiverad form av förfest. Det var nämligen som så att senare på kvällen spelade ortens lokala trubadur och livs levande legend, Pekka Power (ett fullständigt briljant artistnamn om ni frågar mig, nästan i samma klass som The Kristet Utseende och Totalt Jävla Mörker), sin "avskedsspelning" inne på turiststationen eftersom han och hans familj nu flyttar ner till Luleå. På plats fanns personal från Abisko, Björkliden, och Riksgränsen, men även lite annat löst folk. Turiststationens gäster sken dock med sin frånvaro, vilket kanske var lika bra. Såna där tillställningar har ju en tendens att bli en aning interna, och framför allt blöta. Den här kvällen visade sig inte vara nåt undantag, och enligt rykten spelade Pekka fortfarande vid halv fem-snåret, men då på en efterfest. Skötsamma som vi alla är hade vi dock vid det laget för länge sen gått hem, druckit ett glas vatten, borstat tänderna, och gått och lagt oss.