Yttrandefrihet och valfrihet

I Lenas hej då-inlägg på sin blogg ifrågasätter hon det här med "anonym envägskommunikation", vilket jag måste säga är en högst relevant fråga. Varför sitter du och jag och 300 miljarder andra människor och lägger ut bits and pieces av våra torftiga liv på internet till allmän beskådan? Och, än mer intressant, varför sitter du och jag och 300 miljarder andra människor och läser om andra människors torftiga liv när vi istället skulle kunna vara ute och smörja cykelkedjan, betala tv-licensen, eller koka sylt? Alltså, jag bara undrar för själv har jag verkligen inget vettigt svar på någon av frågorna.

Men, jag måste dock säga att själv är jag verkligen pro-anonym-envägskommunikation. Visst är det kul när någon ibland lämnar en kommentar, men för mig spelar det egentligen ingen roll. Anledningen till att jag började blogga var nog att jag egentligen är rätt dålig på att höra av mig på de traditionella visen, det vill säga via typ telefon och mail. Blogga däremot passar mig betydligt bättre då jag själv kan bestämma när jag vill berätta nåt. Sen är det ju upp till alla er andra att läsa, om ni överhuvudtaget är intresserade av vad jag har att säga. Ibland läser ni säkert inte vad jag skrivit, ibland gör ni det, och ibland kanske ni till och med svarar i någon form. Hur smidigt som helst.

Detta hindrar ju dock inte mig från att drabbas av angst när jag inte hört av mig på ett tag. Egentligen är det ju snudd på värre när jag inte skrivit ett nytt inlägg på ett tag än när jag inte har ringt någon av er på länge. Det känns ju kasst när man inte har hört av sig till någon på länge, men när man inte har bloggat känns det ju som om man har negligerat ett helt gäng med människor på en och samma gång.

Så, visst finns även stressen och det dåliga samvetet närvarande även här ute i cyberspace, och ännu värre kan det ju bli när man själv börjar fundera över innehållet på sin blogg. Jag menar, ta mig som exempel. Jag bor i de svenska fjällen, Europas sista vildmark, men vad sitter jag och skriver om? Jo, mp3-bloggar och Transformers. Jag har ofta en gnagande känsla inom mig av att jag borde nämna exempelvis fjällkvanne och långfärdsskridskor oftare här på bloggen än ovan nämnda ämnen.

Men, så slår det mig - det är ju min blogg. Min enkelriktade form av kommunikation. Jag kan ju faktiskt skriva om precis vad jag vill här, och, vad som är ännu finare är att ni kan ju när ni vill faktiskt strunta i att läsa vad jag har skrivit.