Farbror Niklas

I fredags lämnade vi Abisko för några dagar på Österlen. Anledningen var att min bror skulle gifta sig med sin Sara. Hela familjen var så klart på plats, liksom släkt och vänner från i princip hela Sverige. Det var jäkligt skoj att träffa folk som vi inte har sett sen vi flyttade från Lund, men även släkt från Jonas sida av familjen som jag aldrig har träffat tidigare. Sen Jonas hookade upp med Sara har vi tyvärr bara haft möjligheten att träffas tre gånger, inklusive den här helgen, vilket är på tok för lite. Även om den här helgen var rätt hektisk, av naturliga skäl, var det dock skönt att få träffa dem båda under i alla fall några dagar. De verkar väldigt kära, och de var jättefina tillsammans.

Under helgen brejkade de även nyheten att de till våren ska få tillskott i familjen, vilket innebär att jag lämnade Skåne i måndags som framtida farbror. Inte dåligt, va? Farbrorn måste ju vara den ultimata medlemmen i en familj. Jag menar, snubben som kommer på besök några gånger om året med presenter och en jäkla massa dåligt inflytande. Ungarna älskar honom, medan föräldrarna snabbt ångrar att de bjöd in honom över huvud taget. Vi får väl se hur jag kommer att tackla hela den där biten.

Väl tillbaka mot norr igen hade piloten mellan Stockholm och Kiruna vänligheten att berätta att det minsann var hela +8'C i Kiruna. Hösten hade med andra ord fått ytterligare grepp om tillvaron här uppe. Jag klagar dock inte, men det skulle ju vara en lögn att säga att det inte blev en nätt kontrast att spendera helgen i ett soligt och fint Kivik, och sen komma tillbaka till ett Abisko som snart är klätt i höstskrud.