Som bortblåst

Jag antar att det blåser lika mycket hos er, where ever ni nu kan tänkas hålla hus, men här blåser det idag nå kopiöst. Och stormen är dessutom lite smått snöblandad så det är verkligen en riktig höjdare att gå ut idag. Fråga Sushi.

Erica släppte ut honom i morse när hon klev upp, och när jag strax innan nio klev upp och gick ner och öppnade ytterdörren för att kolla om han satt ute på verandan, vilket han gör när han vill komma in, bokstavligen skrek han ut sin lycka och sprang allt vad hans små ben bar honom rakt in i stugan. Till matskålen.

Alltså, jag ska väl inte direkt komma och påstå att jag har ett speciellt komplicerat liv under hösten och mellansäsongen. Kortfattat kan man väl säga att jag då fungerar som nån sorts vardagslivsassistent till Erica. Eller, man kanske ska kalla det hemmaman. I alla fall, det har dock slagit mig x antal gånger hur jäkla grymt det måste vara att vara katt. Ta det lugnt, äta lite, ligga i fönstret ovanför ett varmt och skönt element och kolla vad fasen som pågår ute, klösa lite på nån möbel, gå och lägga sig i en säng som för oss skulle vara nånstans kring 2,5 x 5 meter, äta lite mer, och om det passar och vädret är okej, gå ut en sväng och gå på toaletten. Jag menar, va? Erkänn att ni också skulle vilja byta bort era 40-timmars arbetsveckor, och istället ha semester jämt och bara göra det som är kul. Eh... Ja, leva mitt och Sushis liv med andra ord...

För lite bilder

Det slog mig idag att jag har lagt upp alldeles för lite bilder här på sistone, så det får vi ju allt göra nåt åt. Till exempel lite schyssta exteriörer och interiörer från stugan kanske? Här har ni en rykande färsk bild så länge i alla fall, tagen idag på eftermiddagen när jag skulle kolla hur min digitalkamera funkar egentligen. Jag har ju bara haft den i ett halvår så det är väl på sin plats att man kollar upp vad alla ikoner och menyer egentligen fyller för funktion. Whatever, håll till godo.

Lapporten och Abisko vetenskapliga station

Tillbaka i norr

Nu är allt som vanligt igen. Det är måndag morgon, och jag sitter här hemma i Abisko med en kopp kaffe i storlek XL och surfar runt och läser lite nyheter. Ute är det vitt och kallt som det ska vara vid den här tidpunkten på året, inte en grön gräsmatta eller en regndroppe så långt ögat når. Sushi har i princip inte varit ute sen vi kom tillbaka från Norrfjärden, och om det beror på kylan eller på att han är utbränd efter den traumatiska bilresan hit vette tusan. Han gör då typ inte annat än sover i alla fall.

Hur som helst, vi lämnade ju Piteå bakom oss i fredags morse och brände upp till IKEA för att införskaffa lite mer eller mindre nödvändiga prylar till vår lilla fjällstuga, och dessutom lade vi in ett besök till Finland när vi ändå var i närheten och shoppade lite sprit. Jag och Sushi vågade dock inte följa med över gränsen på grund av risken att Sushi skulle kunna förvandla hela Finland till ett rabiesinfekterat inferno, eller bara att han skulle hamna i problem med den finska tullmyndigheten. Han är ju känd för att ha en tendens att kunna göra det. Nä, vi tog det säkra före det osäkra och hängde på busstationen i Haparanda istället medan Erica fick sköta utlandsresan. Vid halv elva-snåret, dryga tolv timmar efter take off, parkerade vi Land Rovern utanför stugan. Ni kan ju själva tänka er hur kul Sushi tyckte att bilresan var. Eller, om vi säger så här, den var så pass tråkig att han lätt kunde tänka sig att spendera ett trettiotal mil i både mitt och Ericas knä, sovandes i Ericas jacka.

På lördagen hade vi bjudit in lite folk från Björkis på nån enklare form av trettondagsfest. Inget fancy sådär, utan mer lite trevligt folk, några drinkar, och bra musik. Erica tog det rätt lugnt då hon skulle jobba några timmar på söndagsmorgonen, och det var väl min tanke från början också, men på nåt obegripligt sätt var en hel flaska gin plötsligt slut och det var söndag morgon och huvudvärk och ett akut cola-begär och en heldag i soffan och... ja, ni förstår säkert själva.

Nu är det dock en ny vecka med innebandy, fackmöte, de sista körlektionerna, och nån födelsedag inplanerade. Jag återkommer med detaljerna.

Är det bara jag...

...som tycker att sånt här är jäkligt kul?

070101

Jaha, då var det 2007 då, vilket känns... tja, ungefär som 2006. Än så länge i alla fall. Vem vet vad som kommer att hända en bit längre fram? Hur som helst, just nu känns det dock som om det nya året har börjat rätt bra - en rejäl sovmorgon, inga bakfylletendenser efter gårdagen what so ever, en sen frukost följd av en matinévisning av Marie Antoinette på MacBooken i soffan, lite halvengagerat NY-resetips-surfande, och snart en med all säkerhet trevlig middag med familjen Carlsson. Mycket mer krävs det inte för min del för att jag ska känna att 2007 känns rätt lovande så här långt.