Bal och blåst

Jaha, barn, då var det dags att setta some things straight. Efter nästan två veckors tystnad här i havskogen tänkte jag nu lätta mitt hjärta. Som jag redan nämnt har det över lag inte hänt sådär jättemycket här uppe, men på senaste tiden har även vi som lever i exil här uppe varit med om en hel del.

Förra helgen var det dags för Erica att även på papper få en bekräftelse på att hennes studiedagar nu är över. Det var nämligen diplomering i Blå hallen i Stockholms stadshus med bal och hela kitet. För mig var det premiär i balsammanhang, men jag tror att jag klarade av det hela rätt bra. Tyvärr har jag ingen bild på mig själv, men om ni blundar och gör ert bästa kanske ni kan projicera en bild av mig iklädd frack och rätt ordentlig gogglesbränna. Jag vet, rätt freaky. Erica i all sin glans fastnade dock på bilden här nere.


Under tiden vi var nere i Stockholm och njöt av det fina vädret började vädret här uppe att bete sig lite underligt. När vi åkte hade vi under en längre tid haft jättefint väder här uppe med strålande sol och plusgrader, vilket som ni säkert förstår hade påverkat snökvalitén och mängden till det sämre. Och när regnet började falla trodde vi nog alla att den här säsongen var rätt körd i botten. Men under tiden vi var borta började det snöa. Och blåsa. Och snöa. Och blåsa.

Och där är vi idag. I skrivande stund blåser det som satan ute, snön yr, och inte en lift så långt ögat når är i drift. Men jag kan av egen erfarenhet lova att skidåkningen här uppe för närvarande är bättre än under hela säsongen. Det har kommit löjligt mycket snö, och av att döma av väderprognoserna verkar det ju som om det ska komma lite till. Det här vädret som är över oss har ju dock lett till att många av våra påskfirande gäster till stor del hittills har fått fira sina påsklov inomhus, vilket givetvis inte är riktigt vad de hade planerat. Så när vinden igår lugnade sig och molnen sprack upp var folk bokstavligt talat som galna. Jag gjorde mitt allra yttersta för att försöka övertala mig själv att jag inte betedde mig likadant förra året då jag själv inte jobbade i patrullen, men jag kan väl inte påstå att jag direkt lyckades övertyga mig.

Snart tillbaka

Jaja, jag vet, jag är en värdelös människa som inte ens klarar av att hålla en blogg vid någorlunda regelbunden uppdatering. Men ni har inte missat så mycket. Nu är det dock lite grejor på gång som jag lovar att delge er efter helgen. Klarar ni av att hålla er till dess?

Slapstick

Ute i vårat skidsystem har vi en lunchrestaurang, med det fantasieggande namnet, Snöbaren. Där inne kan man köpa typ enklare lunchrätter och fika. Personalen där inne äter lunch från hotellet varje dag, precis som liftskötarna, och det är vår uppgift i patrullen att köra ut mat till dem.

Så idag vid lunchtid var jag inne i Snöbaren som har en gummimatta på golvet för att förhindra att våra kära gäster ska halka i sina snöiga pjäxor och snowboardskor och slå ihjäl sig. Det hindrade dock inte mig när jag skulle gå ut därifrån från att halka på det blöta golvet, tappa balansen totalt, ramla mot ett buffébord, riva ner en panna med kaffe över mig själv, och helt hjälplöst ligga och kravla runt på golvet i en pöl av smält snö och kaffe.

Som tur var lyckades jag med prestationen att inte bränna mig på kaffet, och dessutom att pricka in hela detta slapsticknummer en dag då det endast fanns en matgäst i lokalen. Han måste dock ha haft oroligt svårt att inte vrålskratta åt mig rakt ut i luften, men på nåt vis lyckades han. Mad props till honom. Till mig också för den delen. För att jag lyckades med detta utan att skada mig själv eller nån annan, för att jag inte rev större delar av inredningen än jag gjorde, och för att jag gjorde det hela med ett leende på läpparna efteråt. Jag trodde att jag kände mig själv bättre, och med det menar jag att jag skulle studsa upp från golvet med en väldigt logisk bortförklaring till hela den pinsamma incidenten.

Produktivitet

Kolla här vad jag sprang över i morse: en helt underbar version av The Tough Alliance - "Leg 7 (737 - Alvy Singer)", och The Honeydrips - "(Lack of) Love will tear us apart", som jag aldrig hade hört talas om tidigare, och slutligen en snudd på strået vassare remix av ovanstående, nämligen The Honeydrips - "(Lack of ) Love will tear us apart (The Embassy way)". Om jag får säga det själv tycker jag att det inte var så dåligt jobbat. Jag menar, innan frukost och allt.

Fjällfika

Visst, Ekbergs, Wayne's, Starbucks. Själv tycker jag ändå att det är till såna här ställen man åker för att fika om man är sugen på kaffe och en våffla, som vi gjorde idag. Även om jag nog kan hålla med om att norrskenet kanske var att ta i. Ni hade nog förstått var jag ville komma i alla fall.