Årets singel?

Så nådde då Kleerup och Robyn äntligen förstaplatsen på den engelska singellistan med "With Every Heartbeat", och det var väl för väl. Det är ju ändå en av årets absolut finaste låtar.

Höstvibbar

Igår kväll tittade jag ut genom fönstret i vardagsrummet och upptäckte till min förvåning att det var svinmörkt ute. Det har som inte riktigt slagit mig än att nu är det fasen höst igen. Jag vet inte riktigt hur jag kunde missa det, jag menar, halva augusti har ju snart passerat.

Jag måste dock säga att jag verkligen gillar hösten, speciellt här uppe i fjällen. Naturen här uppe blir verkligen helt magisk under hösten, och de där dagarna då solen skiner, morgnarna är klara och kalla, och man äntligen får klä på sig utan att behöva svettas, tja, de är helt fantastiska.

Sen måste jag säga att hösten för min del kommer med en lite mer skön och avslappnad vibb som lätt glöms bort under sommaren och fint-väder-måste-vara-ute-hitta-på-kul-grejor-umgås-med-alla-ta-vara-på-dagarna-hetsen. Nu blir det snart legalt igen att sitta hemma på kvällarna med en hårdkokt kriminalroman eller något guldkorn ur årets nya skörd av tv-serier.

Men, vi är ju inte riktigt där än. Än finns det några rödingar som jag ska göra mitt yttersta för att fånga, golfbanan blir bara bättre för var dag som går, och snart kommer Rob The Boss hem igen, vilket lär innebära någon form av boy camp. Kan mycket väl bli freaky.

Powerwalk

I skrivande stund pågår Fjällräven Classic, ett fjällvandringslopp mellan Nikkaluokta och Abisko längs efter Kungsleden. En promenad på sisådär 110 km. Första starten gick igår förmiddag, och redan igår kväll dök det första paret upp. Efter dryga 13 timmar! 11 mil på 13 timmar! 13 timmar! Förstår ni exakt hur insane det är? Helt galet, men fruktansvärt imponerande.

Den senaste färden

Jag har under min livstid spenderat alldeles för lite tid på vattnet, betydligt mycket mindre än vad jag skulle ha velat. Paddlat har jag i princip aldrig gjort, vilket är en ren tragedi. Första gången var egentligen härom året då vi i Björkis på en kick-off drog till Jukkasjärvi och raftade oss ner för Torneälven.

Förra söndagen var det dock dags igen. Då packade jag, Magnus, Svante, och Kalle ihop vårat pick och pack i en helikopter och flög upp efter Rautasälven för några dagars fiske och paddling ner för älven. Det här med att flyga helikopter ut i naturen är ju här uppe i fjällen en inte helt infektionsfri diskussion, vilken jag inte tänker bege mig in i. Jag kan bara konstatera att det är fruktansvärt skönt och smidigt.

Vår plan var väldigt enkel - under några dagar skulle vi paddla oss ner för Rautasälven till de fiskeställen som intresserade oss, och i slutändan komma hela vägen tillbaka till vägen och civilisationen. Att färdas ner för en älv i en gummibåt är verkligen helt fantastiskt då man tar sig fram för egen maskin, men ändå kan utnyttja naturens krafter. Samtidigt som det kan gå smidigt och relativt fort kan ju en forsfärd även erbjuda en hel del adrenalinfyllda moment. Det gjorde vår resa.

Jag orkar inte gå in på några detaljer, men om vi säger så här: det hade kunnat gå riktigt illa. Nu gjorde det ju inte det, vilket vi alla är väldigt tacksamma för, men hela situationen var nog lite mer allvarlig än vad vi i just det ögonblicket insåg. Grejen är dock att en sådan situation som vi hamnade i är ju själva anledningen till att en forsfärd kan vara en sådan adrenalinkick, precis som när det gäller till exempel skid- eller snowboardåkning. Är det inte lite farligt är det ju inte lika kul. Så enkelt är det ju bara.

Nu när allt gick bra kan man ju såhär i efterhand skratta åt det, eller för den delen blogga om det. Hade det gått åt skogen hade ju vår resa sett helt annorlunda ut, men nu blev den riktigt lyckad. Ett gäng sköna snubbar, storslagen natur, fint väder, och en hel del fisk. Och som grädde på moset nån flaska whiskey. Svårare behöver det inte vara.

Det gamla gardet

Igår lämnade ytterligare en av filmvärldens största oss, nämligen Michelangelo Antonioni. Precis som vår egen Bergman var han extremt inflytelserik och hyllad under sin karriär, och regisserade ett flertal klassiska filmer så som trilogin L'Avventura, La Notte, och L'Eclisse, men även filmer som Blow Up och Zabriskie Point. Filmer av den typ som helt enkelt inte görs längre.