Den är här

Power to the people

Plötsligt har en hel arbetsvecka rasslat iväg sen jag sist skrev ett inlägg här på bloggen. Det är bra lustigt hur fort tiden går när man har roligt... Eller nåt.

Hur som helst, veckans hittills största händelse var onsdagens middagsbjudning hemma hos familjen Wää Carlsson Matsson. På aftonens sanslöst genomtänkta och kulinariskt fulländade meny ståtade surströmming. Våra gäster hade helt olika approach till det faktum att det vid middagsbordet faktiskt skulle serveras jäst fisk. Min syster var jäkligt taggad inför middagen, och för att inte tala om Malin som var peppad som få då hon, i alla fall i vuxen ålder, aldrig tidigare hade ätit denna lika ökända som mytomspunna rätt. Magnus valde istället på ett väldigt belevat och väluppfostrat sätt att tacka nej till maten som serverades och samtidigt idiotförklara oss andra.

Som sig bör serverades även en och annan öl och snaps under middagen, som faktiskt skulle kunna kallas för en lite mer kultiverad form av förfest. Det var nämligen som så att senare på kvällen spelade ortens lokala trubadur och livs levande legend, Pekka Power (ett fullständigt briljant artistnamn om ni frågar mig, nästan i samma klass som The Kristet Utseende och Totalt Jävla Mörker), sin "avskedsspelning" inne på turiststationen eftersom han och hans familj nu flyttar ner till Luleå. På plats fanns personal från Abisko, Björkliden, och Riksgränsen, men även lite annat löst folk. Turiststationens gäster sken dock med sin frånvaro, vilket kanske var lika bra. Såna där tillställningar har ju en tendens att bli en aning interna, och framför allt blöta. Den här kvällen visade sig inte vara nåt undantag, och enligt rykten spelade Pekka fortfarande vid halv fem-snåret, men då på en efterfest. Skötsamma som vi alla är hade vi dock vid det laget för länge sen gått hem, druckit ett glas vatten, borstat tänderna, och gått och lagt oss.

Ett lyckat recept

Egentligen är ju receptet för ett lyckat midsommarfirande inte speciellt komplicerat. Med lite sill, kokt potatis, och några snapsar kommer man en bra bit på vägen, och om solen sen skiner, tja, då är man ju i princip hemma. Svårare än så är det inte. Med detta sagt vill jag ju dock inte på något vis nedvärdera värdparet Ahlmark/Nyström och deras exemplariska setup inför fredagens firande ute på Trundön.

Nubbesalladen var kort sagt grym, snapsutbudet digert, och antalet verandor så pass stort att vi kunde följa den strålande solen var än den befann sig. Lägg till detta lite grillat, lite tårta, lite bastubad, och som pricken över i:et ett midnattsdopp i den helt magiska soluppgången, och årets midsommarafton går inte att summera som något annat än perfekt.

Resten av helgen har egentligen fortsatt i samma avslappnade och sköna spår. Lite mer sill, ett relativt stort antal lästa deckarsidor, en hel del fikande, och så pass bra väder att till och med vi bittra norrlänningar inte kan hitta nåt att klaga på. Det skulle väl i så fall vara att det starka solskenet blänker lite väl mycket i Macens skärm då jag i skrivande stund sitter ute på familjen Carlssons altan. En dag som denna kan dock till med jag stå ut med detta.

Presidentval

Hade jag fått rösta hade jag lätt röstat på Hillary. Varför? Enbart på grund av hennes nya reklamfilm, en jäkligt corny men ändå rätt skön Sopranos-spoof.

Pers mat

Är det bara jag, eller känner ni också igen känslan när man verkligen vill förmedla någonting i en text, och i huvudet är texten klockren men i digital form förlorar den all udd whatsoever? Det händer mig nämligen rätt ofta, och det är svinjobbigt när man inte kan sätta fingret på vad det egentligen är man vill ha sagt, eller hur man egentligen ska formulera det.

Som tur är finns det ju människor som är betydligt bättre än en själv på att uttrycka sig, och här på internet är det ju väldigt tacksamt att både stjäla och länka. I det här fallet tänkte jag göra det sistnämnda, nämligen länka hit, till ytterligare en briljant iakttagelse från boysen på Weird Science. Jag trodde nämligen att det bara var jag och min kollega Magnus som fann njutning i att se Per Morberg värsta psychovibbar hemma i sitt kök. Kjell Häglunds text sa verkligen precis allt som jag har tänkt men inte kunnat formulera när jag har suttit framför tv:n och kollat Vad blir det för mat?. Till alla er som missat detta lika delar märkvärdiga som underbara program kan jag nämna att det helt enkelt är Rederiet-Viggo som goes bananas hemma i köket - svetten rinner, grädden flödar, och han skalar potatis med högtryckstvätten. Obetalbart.

UPPDATERING: Även DN:s Karolina Ramqvist är inne på det här med galna, testosteronstinna män och matlagning. Kolla här.